Fotbolls-VM 1990 i Italien

Många kommer ihåg fotbolls-VM 1990 som en VM-sommar som bjöd på både finlir och taktisk skicklighet inför ögonen på mångmiljonpublik. Ur svenska ögon är det inte lika muntert. Det svenska landslaget åkte till VM i Italien med höga förväntningar, men det skulle snabbt visa sig att det tyvärr inte skulle bli lika kul som vi hade hoppats på.

Fotbollsintresset var det definitivt inte något fel på i Sverige. År 1990 kom precis mitt i en tid då vi hade möjlighet att skicka ut lag som IFK Göteborg i Europa – utan att de kom hem med svansen mellan benen. Snarare ansåg de flesta bedömare att vår trupp skulle åtminstone ha en liten chans mot de allra bästa så som Italien, Brasilien och Spanien.

Sveriges trupp

Sett till spelarmaterialet var det på förhand inte så konstigt att förväntningarna var höga. Förbundskaptenen Olle Nordin hade många bra spelare att laborera med, både från inhemska Allsvenskan och proffsspelare ute i Europa. Här fanns den redan då rutinerade målvakten Thomas Ravelli, proffsbackarna Glenn Hysén och Roger Ljung, liksom mittfälts- och anfallskanoner som Glenn Strömberg, Tomas Brolin och Anders Limpar.

Om det var någon svaghet som bedömarna pekade på var det kanske avsaknaden av en riktigt stor internationell fixstjärna – någon motsvarighet till dagens Zlatan Ibrahimovic fanns inte. Istället hoppades svenskarna att hårt lagarbete skulle kunna kompensera för den eventuella bristen på stjärnor. Det hade länge varit det svenska lagets framgångsrecept och gett goda resultat – så varför inte nu?

Öppningsmatchen mot Brasilien

Brasilien var tuffaste tänkbara motstånd för en öppningsmatch och det blev direkt tydligt att Sverige skulle få det jobbigt i den här turneringen. Brasilien gjorde både 1–0 och 2–0 genom Careca. Visserligen gav Tomas Brolin Sverige hopp genom att reducera med knappa kvarten kvar, men det var i slutändan inga större problem för brassarna att ta tre poäng.

Att inleda VM med noll poäng var förstås inte drömscenariot, men efter matchen var både spelare, ledare och svenska medier relativt hoppfulla inför fortsättningen. Brasilien var en av VM:s stora favoriter och ännu var Sverige en del av turneringen. Då krävdes det två bra insatser mot Skottland och Costa Rica, de andra två lagen i Sveriges grupp C.

Fortsättningen mot Skottland

Dessvärre var även Skottland en mycket hård nöt att knäcka – för hård – som det skulle visa sig. Redan efter 10 minuter hade Sverige fått en mardrömsstart när skotten Stuart McCall petade in 1–0 på en hörna. Sverige hade därefter chanser att ta sig tillbaka in i matchen, men med 10 minuter kvar fick Skottland en straff som Mo Johnston säkert slog in.

Återigen stod Sverige för en sen reducering, den här gången genom Glenn Strömberg, men precis som i förra matchen var det allt man mäktade med. Sverige förlorade sin andra raka match med 2–1 och det stod klart att VM 1990 inte hade blivit den succé man hoppats på. Ändå levde hoppet inför sista matchen, tack vare de andra resultaten.

Avslutningen mot Costa Rica

För att gå vidare krävdes seger mot Costa Rica samtidigt som Skottland förlorade mot Brasilien – ett på förhand okej utgångsläge – men det här var inte Sveriges VM. Visserligen gjorde Johnny Ekström 1-0 i första halvlek och Sverige hade länge ledningen, men i slutet gjorde Costa Rica två mål och Sverige marscherade ut ur VM till ett taktfast 1-2, 1-2, 1-2…

Eftersnacket

VM blev en stor besvikelse för Sverige som insåg att deras landslag inte höll måttet på internationell nivå. Det blev början på en självrannsakan och generationsväxling som inleddes med att förbundskaptenen Olle Nordin fick gå till förmån för Tommy Svensson. Under de följande åren byggdes ett nytt landslag upp vars framgångar kulminerade i 1994. VM 1990 vill dock de flesta svenskar förpassa till glömskans bakgård.